Misantropens tankar från en toalettsits

jun26

Det är rast och jag har gömt mig på toaletten för att få vara ifred. Eller egentligen är det inte rast, men jag blev så trött på människor att jag behövde gå undan.

Ni kanske undrar:

”Varför jobbar du inom handels då om du blir trött på folk?”

Jag har ett enkelt svar på det:

För att överleva och för att det var det mest lättillgängliga jobbet.

Såvida man inte har IT kompetens så kryllar det inte direkt av jobb för oss som inte gillar ytliga sociala interaktioner med folk. Även om du är anställd inom IT förväntas du ändå att vara service minded. Trots att det egentligen borde vara viktigare att du har rätt kompetens och kunskap för arbetet.

Tyvärr blir det ändå så att man anställer människor som funkar bättre i fika rummet än när det gäller att koda. Jag litar inte en sekund på att flamsigt sociala människor skulle kunna hantera ryska hackers. Då tror jag mer på den osociala men kompetenta människan som vet EXAKT hur man avstyr ryska hackers och kodar loss i Python. Men tydligen måste även hen vara ”service minded” trots att det inte är relevant för hens jobb. Annars blir alla ”ALLA MÅSTE VARA SOCIALA MED MIG” människor kränkta.

Det gör mig rent utsagt förbannad. Tänk all kunskap som går till spillo bara för att fucking ANNA PÅ HR tycker att social kompetens är viktigare än verklig kompetens inom det man ska jobba med.

Människor tröttar ut mig. Då är jag ändå inte jordens mest introverta person. Jag behöver både social samvaro och egentid för att må bra. Men jag mår knappast bra av att umgås med människor jag helst skulle slippa. Jag kan få energi av att umgås med människor, men inte när det är påtvingat och jag dessutom får dåligt betalt för det.

Innan ni börjar kalla mig för misantrop vill jag bara säga: Ni har absolut rätt!

Jag gillar oftast inte människor utöver de jag kommer nära. Men det betyder inte att jag vill att vi ska behandla varandra illa och leva med skitiga arbetsvillkor. Så även om jag är trött på människor överlag så vill jag att de ska ha rätt till en meningsfull fritid och att FK fungerar när den behövs.

På Flashback finns tråden ”Måste man äga en Brevlåda”, den startades av ”Gerra” och innehåller en rad jag ofta tänker på:

”Allt jag egentligen begärde var att få bli lämnad ifred, men så uppstod en mängd intressanta spörsmål och händelser”.

Även om jag vill behålla min brevlåda så resonerar detta så starkt i mig när det kommer till Arbetsmarknaden. Om jag själv fick bestämma skulle jag skita i att jobba eller jobba med att valla får i bergen.

Kort sagt: Min hetaste sexdröm är att slippa utsätta mig själv för situationer där folk kan betala för mitt goda humör.

Men eftersom att arbetsmarknaden till stor del består av omvårdnad och/eller service, så blir man så illa tvungen att prata med människor. Istället för ”gay for pay” tvingas jag och många andra bli ”PEOPLE PLEASING EXTROVERT TIHI FRESH CHEYyyyyyy for pay”.

Det allra bästa vore om vi kunde sluta med servicefixeringen, ge introverta fler jobbmöjligheter och se till att alla jobb har en lön som går att leva ett drägligt liv på. När vi ändå håller på borde vi fundera på medborgarlön, för det kan ta mig fan inte vara meningen med livet att arbeta tills man dör.

Till alla ANNA PÅ HR: Fundera på varför ni prioriterar social kompetens över verklig kompetens i området man ska jobba inom. Varför är det så viktigt att IT människan måste vara lika social som hen som jobbar med service? Är det inte bättre att hen faktiskt kan det hen ska göra? Varför hatar ni autister? Jag kommer gissa att det har att göra med kapitalism och svaghetsförakt. Men ni kan få en chans att förklara er i kommentarsfältet.

Övriga läsare uppmanas att lämna förslag på osociala jobb och Swisha mig så jag kan bli fåraherde.

Om SÄLJ TM.

jun25

Det var längesedan jag skrev nu. Jag har jobbat inom handeln. Eller SÄLJ TM som min chef skulle säga. Är det en förkortning för ”försäljning” som ska få det att låta coolt att kränga skit på folk? Skit som de förmodligen inte behöver och gott kunde leva utan.

Med tanke på lönegapet i dagens samhälle känns det olustigt att sälja saker till någon som man vet har lika usel ekonomi som en själv. Det är som att samhället pissar folk i ansiktet till den grad att människor måste konsumera för att glömma att samhället pissar dem i ansiktet och tar deras pengar. Jag vet att jag gör det. 90% av min konsumtion som inte är direkt relaterad till mina basbehov är just detta: Ett försök att köpa sig till skönhet i en ful värld.

Ingen som köper tvålar, ÖB nagellack eller svindyr parfym tror att det kommer lösa problemen med fattigdom och utförsäkring. Inte heller kommer våra problem lösas av att vi gömmer oss inne på utställningar och konserthallar för att glömma vårt senaste pass. Men i en tid som är väldigt hård och brutal kan påminnelsen om skönhet vara viktig för ens egna överlevnad. Det blir en påminnelse om att det finns något som är värt att leva för.

Det uppstår dock ett problem när skönhet framstår som den enda tillgängliga lösningen för att överleva. I en tid då många är utförsäkrade eller har otrygga jobb, kan fackets trygghet framstå som ouppnåelig och långt borta. Ju avlägsnare möjligheten att organisera sig blir, desto mer kommer vi vända oss till marknaden för tröst när livet är piss.

Tillbaka till uttrycket ”Sälj”: Det är något äckligt, klibbigt och obehagligt med det. Visst, det skulle kunna vara så att jag övertolkar och att det helt enkelt är en förkortning för ”Försäljning”.  Men med tanke på tidsandan och hur arbetare fostras in i att äta, andas och dö på jobbet  – så tror jag att det finns mer att hämta. ”Sälj” är ett ord som inte uppmanar den som använder det till att tänka. Om man skulle råka ifrågasätta aggressiva säljtekniker på jobbet kan man få höra:

”Äh det är bara SÄLJ”.

Eller som när en av kvinnorna som skickade in en berättelse till @obekvamarbetstid fick höra av sin chef när en kund trakasserat henne:

”Åh, men du gjorde i alla fall ett bra SÄLJ”.

Vem som än kom på det där ordet är ett geni. Med ett enda korthugget och onyanserat ord som kan användas i exakt alla sammanhang kan man få folk att sluta tänka.

Se även mitt inlägg om HR Språk: https://ginatomic.blog.se/hr-spraket/

Med detta nya enkla ord kan Aggressiva säljtekniker och Trakasserier på ett smidigt sätt reduceras till ”sälj”.  Dina anställda kommer garanterar aldrig ta upp hotfulla situationer eller omoraliska arbetssätt igen. Installera din nya SÄLJ MINDCONTROL på www.newspeak.co.uk. Fixa ett sponsrat Instagram inlägg för 10 % Rabatt.

Egentligen är det inte de enskilda orden det är fel på. De är bara symptomet på ett mycket större problem: Att marknadslogiken tar över språket och får oss att associera ord som lycka med en kapitalistisk definition av lycka. Dvs Arbeta 24/7, bada i pengar och se evigt ung ut. Bonus poäng om du ör kvinna och lever upp till ” duktig flicka ” rollen.

Språket förändras hela tiden, men att det ska behöva tas över av marknadslogiken är en oroande utveckling. Att språket utvecklas kan vara askul för då får man nya ord som: gubbslem, mansplaining etc. Men all utveckling är inte positiv. Särskilt inte om den får oss att sluta tänka och acceptera råkapitalism som det normala.

Nej, du måste inte älska ditt jobb.

jun7

 Contrapoints** sa en gång att det enklaste sättet att översätta ”alienerande arbete” till vår tid är ”skitjobb”.

Hennes definition av skitjobb är: Jobb där du knappast får betalt för det arbete du faktiskt utför.

Det kan handla om låg timlön, obetald övertid eller en lön som nästan inte går att leva på. Eller att lönegapet mellan den som tjänar minst vs den som tjänar mest på arbetsplatsen. Tex att den som tjänar minst tjänar 10 000 medan chefen tjänar 90 000. Pengarna som du borde ha rätt till går istället till din chef.

När jag säger ”skitjobb” menar jag inte att de som utför dessa jobb skulle vara skit. Det handlar om att vi idag tvingas acceptera jobb som egentligen inte är bra för oss, bara för att överleva. De allra flesta skulle inte utföra sitt arbete om det vore obetalt. I det nuvarande kapitalistiska systemet är du tvungen att arbeta och ge upp äganderätten kring din tid. Ingen tvingar dig till det, men det är underförstått att om du inte kan / vill arbeta – ses du som en börda för samhället.

Tänk på hur vi behandlar folk med Downs Syndrom som inte kan arbeta. Vi låser in dem på underbemannade HVB-hem, ger dem minimala bidrag och nekar dem assistens för att de ”tar upp för mycket resurser”.   Vi pratar om ”allas lika värde” och ända behandlar vi människor med svåra funktionshinder som skit.

Trots verkligheten med ”skitjobb”, är budskapet från media/samhället/institutioner ett helt annat. Istället för att acceptera att många har ”skitjobb”, blir vi matade med budskap i stil med:

”Om du gör vad du älskar kommer du aldrig jobba en till dig i ditt liv”.

”Satsa på KARRIÄREEENEEH TM”

”Älska ditt jobb! Jobbet är allt!”

Ni förstår principen: Istället för att tolerera vårt jobb, är vi tvungna att älska det.

Detta leder till att du måste se ut som att du njuter av ditt jobb varenda sekund fast du egentligen bara vill gå hem.

Särskilt för kvinnor i service sektorn innebär det att man måste le hela tiden och vara hypertrevlig. Ha ett säljande leende och kom ihåg att kunden alltid har rätt. Kunden har rätt att kräva att du ler och lever upp till bilden av tjänstekvinnan som alltid är redo att behaga. I Japan finns det sk ”Maid Cafén” där servitriserna är klädda som viktorianska tjänstekvinnor som pratar på ett ”gulligt” och ”undergivet” sätt med kunderna. Det enda som skiljer dessa cafén från en svensk kafékedja är att vi inte har samma dräkt. Annars är det samma principer som råder: Service, undergivenhet, gullighet och ge upp din integritet.

Istället för att tvinga människor att älska sina underbetalda jobb, föreslår jag följande:

Ge oss löner som går att leva på.

Minska löneskillnaderna på arbetsplatsen. Det är orimligt att en chef tjänar 80.000 mer än den som är längst ned i hierarkin.

Sluta propagera för att meningen med livet är att arbeta. Acceptera att de flesta av oss inte är Blondinbella. Därmed vill vill arbeta för att kunna leva, inte leva för att arbeta.

Sluta behandla människor som inte kan/ vill arbeta som skit. Ni kan dessutom passa på att ge personliga assistenter / boendestöd bättre lön och stöd i arbetet.

Dessa hjältar är långt viktigare än någon marketing nisse.

Testa medborgarlön som täcker levnadsomkostnaderna. Folk blir tryggare och förhoppningsvis slipper de sjukskriva sig pga stress.

Detta var mina förslag på hur man kan åtgärda ”skitjobben”. Men jag vill ändå påpeka att ”skitjobben” är ett symptom på ett mycket större problem:

Ett kapitalistiskt system som värderar pengar högre än människor. På sikt måste vi motarbeta detta och se till att samhället går att leva i även om man inte kan arbeta. Om vi genomförde förslagen skulle vi komma en bra bit på vägen. För vi kan inte fortsätta som vi gör nu. Det kommer förstöra våra psyken och planeten.

Du måste inte älska ditt jobb, för du är värd långt mycket mer än vad du kan producera.

**https://m.youtube.com/watch?v=gJW4-cOZt8AAttachment.png

HR-Språket som reducerar kamp och #metoo till ”personkonflikter”.

jun4

När jag startade den här bloggen var jag arbetslös. Nu har jag ett jobb. Detta gör mig inte rik, men jag kommer ha råd med en flaska rosa vin i veckan. Skål!

Men med tanke på den ökade otryggheten på arbetsmarknaden, känner jag mig knappast lugn.

Visst, risken att jag skulle dö på jobbet är minimal. Men så länge du inte är en högt uppsatt chef så vet du att du närsomhelst kan bytas ut. Att vara tillsvidareanställd är inte längre norm. Detta påverkar din möjlighet att få en bostad, möjligheten att planera ditt liv och att faktiskt kunna göra vad du vill. Är du tillsvidareanställd så har du tex möjlighet till att skaffa hund då du har en fast inkomst och kan planera ditt liv.

Om man som jag inte är fast anställd, så går det inte. Det är inte en mänsklig rättighet att skaffa hund, men de flesta skulle må bättre om de visste att chefen inte kunde sparka dem hursomhelst.  Så länge du är anställd äger du inte din tid, men om du är fast anställd har du möjlighet att påverka utan att chefen ”bara råkar radera ditt nummer”.

Jag har tidigare skrivit om högerns märkliga sätt att prata om otrygghet på arbetsmarknaden. ** De pratas om ”frihet” hit och ”flexibilitet” dit. Men detta gäller bara arbetsgivaren eftersom arbetare förväntas avsäga sig sin frihet för att rätta sig efter arbetsgivarens nycker. Förlåt, jag menade flexibilitet. Så klart. Ett vanligt motargument från högersidan till det jag just sade är:

”Flexibiliteten ger större möjlighet för löntagarna att förhandla med arbetsgivaren”.

Gissa vad, ni har redan dragit detta argument i samband med marknadshyror. Det går inte för hyresgäster och hyresvärden att förhandla som jämlika parter om hyran eftersom att relationen bygger på en enorm maktförskjutning. Detsamma gäller förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare. Facket behövs för att arbetaren, som är i uppenbar beroendeställning gentemot arbetsgivaren, inte ska bli överkörd för att hen vill ha rimliga arbetsvillkor.

Därför räcker det inte att förhandla med HR och chefen. Facket behövs för att de har gemensamma intressen med arbetaren. Facket är alltså bättre lämpat att försvara arbetarens rätt till rimliga villkor i en förhandling. HR har oftast inte gemensamma intressen med arbetaren och riskerar därför att ta chefens parti. Eller ännu värre ”värna om allas känslor i frågan”. Det är klart att båda parter ska få komma till tals i förhandlingar. Men att prata om arbetares strävan efter en lön som går att leva på, som ”känslor” – är en riktigt ful härskarteknik.

När Clara Törnvall blev utsatt för trakasserier och olaga hot av sin narcissistiske ex-man på arbetsplatsen, klev facket in och sade att det var arbetsgivarens skyldighet att skydda henne under arbetstid. *** Trots att facket påpekade att Törnvall bokstavligen blev utsatt för brott på arbetstid hade SVTs HR avdelning inget bättre svar än:

”Öh personkonflikt måste … ta… hänsyn till alla parters känslor. Blunda…för…allvaret och skit i att tillsätta en utredning. ERROR NOT COMPUTE”.

Det här språket kan användas för att få en mängd fullt rimliga företeelser (som att strejka för rimliga villkor), att framstå som irrationella petitesser. Något som anständiga människor ( läs: som vill behålla sitt jobb och inte dö), inte behöver bry sig om.

Tänk, med det här nya språket kan man beskriva sexuella övergrepp och maktmissbruk, som ”misstag” och ”personkonflikter”. Ingen kommer någonsin behöva hållas ansvarig för maktmissbruk igen. Fyndigt va?!

Om inte ens en högutbildad journalist går säker, då kan ni tänka er ur prekära ungdomar och knegarkvinnor drabbas. Istället för att tas på allvar när man tar upp problem och/eller blir utsatt av en överordnad. Förpassas man till samtal med HR och att ses som problemet i situationen. Har man tur får man stå ut med att folk kollar snett på en i fika rummet. Har man otur blir man sparkad, tvingas gå på soc och se på hur förövarens karriär blomstrar.

Så glöm det här med flexibilitet, ta människor på allvar när de påpekar brister på arbetsplatsen och försök inte byta ut facket mot HR. För våld mot kvinnor är inte en simpel ”personkonflikt”. Det är ett symptom på ett sjukt samhälle.

**https://ginatomic.blog.se/annie-loof-din-frihet-ar-min-otrygghet/

***https://gardets.nu/claras-text/

Jag vill inte vara en ”Flicktant” eller kroppen som redskap för profit

maj31

Jag kan inte låta bli att kolla på vad folk har på sig. Tänk att människor försöker kommunicera med sig själv och andra med hjälp utav tyg.
Att gå på stan blir som att gå ut och in ur folks estetiska universum.
Även om vi inte uppfattar alla koder som skickas ut, så finns det ofta något slags sammanhängande estetiskt universum i folks garderober. Att bara ha på sig mjukisbyxor är också en röd tråd i garderoben. Tyvärr finns det två saker som gör att spaningsarbetet känns allt mer motigt:

Instagram och att trender känns mer närvarande än stil.

Trender är tex Att stora plastiga örhängen var all the rage bara för att bytas ut mot hårspännen (urk). Man hakar på, byter ut och köper en fiskehatt. Rinse and repeat ad nauseam.

Stil är när man har hittat sin grej rent klädmässigt och håller sig till den för att den funkar med ens personlighet och estetiska universum.
Förortstjejer som körde Adidas och hoops långt innan det var trendigt har stil. Influencers som apar efter är trendputtar.

Visst har trender alltid funnits, men iom Instagram blir det ännu lättare att upptäcka nya trender och haka på dem. Detta behöver inte vara något dåligt i sig – men det har lett till att folk klär sig för sitt flöde. Även om man inte postar outfits konstant på Instagram, så blir de influencers som gör det normen för hur man ska klä sig. Inte så konstigt med tanke på att man ser dem varje dag i sin telefon. Men det resulterar i att det i de allra flesta fall är dessa stilar jag ser på stan:

1. Ganni-Amish-Fett-Med-Tyg och eftersom jag bor i en Universitetsstad är glasögon ett måste.

2. Kim K stilen med eller utan sneakers och försök till att göra cykelbyxor heta.

Dessa stilar är ganska olika men de har ändå följande gemensamma nämnare: De är uttryck för den konstanta jakten på ungdom och evigt liv.

Jakten intensifieras av att det numera är möjligt att bli rik på att marknadsföra vitaminer och annan bullshit via Instagram. Kroppen blir ett verktyg för att tjäna pengar. En del av ditt personliga varumärke som ständigt måste underhållas så att du kan göra profit. Glöm det här med att kroppen är en del av dig själv.**
Kim K stilen gör kroppen till det viktigaste man har. Man måste visa att man har förstått att det är inne att vara frisk och träna. Pga bla Instagram och en sjuk arbetsmarknad blir kroppen en klassmarkör och en del av ditt personliga varumärke. Ju mer du tränar, desto närmare är du det kapitalistiska idealet av hälsa. Genom att visa att man har en fit body skickar man ut signalen:

”Jag är sund, jag är frisk i sinnet och jag kan marknadsföra Skinny Tea. Anställ mig – jag kommer aldrig åldras”.

Ganni-Amish-tyg looken är inte lika uppenbart kroppsfixerad. Däremot är den kopplad till en bild av ungdomlighet och anständighet. Det är väldigt mycket puffärmar, säckig passform och mönster som ser ut att höra hemma på barnavdelningen. Tro mig, jag gillar en go puffärm. Men jag vill inte se ut som om jag går på dagis och äter smoothie bowls. Ska det vara puffärm så ska det vara ”Hej-jag-förgiftar-folks-drinkar-i Telenovelas-Puffärm”.
Jag är ändå en vuxen kvinna.

Det är en look som är flickig men ändå tantig. Det är som att kvinnan som drar på sig dessa kläder blir osynlig. Flicktanten utmanar sällan någon. Hon är snäll, anpassar sig, klär sig sedligt och är ängslig för vad andra tycker. Samtidigt blir hon synlig för de som vet vad hennes plagg har kostat.

Kort sagt: Kim K stilen är att du ska vara evigt ung, het och anställningsbar. Ganni stilen anspelar mer på anständighet, flickigtantighet och evigt rosenkindad ungdom. Egentligen är det inget nytt att modet inspireras av ungdomskultur. Men att vi har kommit till en punkt då modet är lika ungdomsfixerat som på 1960-talet, det är banne mig obehagligt.

Å ena sidan har vi modehus som allt mer försöker tilltala sk unga influencers genom att göra accessoarer som sticker ut i flödet. Å andra sidan har nästan inga ungdomar råd med dessa influencervänliga väskor. De skapar med andra ord kläder för en ung idealkonsument som inte finns.
Tex. Består Fendis kundbas fortfarande till stor del av äldre förmögna damer. Kommer de vilja ha en väska där det står ”POW”? Förmodligen inte.

Det är knappt att jag vill det. Jag är 25 år gammal och jag är redan trött på den andra vågen av youth quake. Jag är trött på infantila kläder och normalisering av fillers. Eller ännu värre fillers feminism som går ut på att plastikkirurgi är FeMiNIZZMMM så länge det är ditt eget val.

Hur mycket val har vi egentligen i den här ungdomsfixerade kulturen? Det är svårt att inte låta sig påverkas direkt eller indirekt av att rynkor ses som det absolut värsta du kan ha (näst efter att vara tjock).

Det är illa nog att leva i ett samhälle med stora klassklyftor – Måste jag dessutom sträva att se ut som 16 oavsett hur gammal jag själv är?

/Ginatomic

PS
Skrev en text om klass och kvinnlighet förut: https://ginatomic.blog.se/klass-kvinnlighet/
DS

PS 2
Om jag hade pengarna hade jag kört samma stil som Cher Horowitz fast mer Moschino än Amerika. Nu är jag mest lågbudget Blair Waldorf fast med cigg och utan rosetter.
DS 2

**Som med mycket annat lönearbete. Hajzan Marx!

Om hemmafrudrömmar, unga konservativa kvinnor och ekorrhjul.

maj27

”Man måste fatta att kvinnorna som köpt det konservativa hemmafruidealet, är riktigt trötta på att jobba ihjäl sig. Då framstår att stanna hemma med barnen som ett bättre alternativ. Även om det egentligen innebär att de jobbar ihjäl sig inom hemmets fyra väggar istället för inom vården”.

Så lät det när Inger svarade på min fråga om hur konservatism blivit inne bland unga kvinnor. Denna epidemi är inte begränsad till kvinnor ur överklassen. Till och med arbetarkvinnor köper hemmafrudrömmen som KD målar upp. Det är inte konstigt med tanke på att arbetslivet ser ut som det gör:

Vakna tidigt, pendla, jobba, gå hem, hoppas de smsar dig imorgon osv tills du dör i förtid.

Kvinnorna som köper hemmafrudrömmen har insett att arbetsmarknaden spottar kvinnor i ansiktet. Men utan en bredare förståelse av sexism och kapitalism, tänker man lätt att den bästa lösningen är att dra sig tillbaka till hemmet. Låt mannen i hemmet (för konservativa finns det alltid en KARLAKARL TM) ta hand om brödfödan.

Jag har själv lekt med tanken att skita i allt och låta en rik kvinna försörja mig. Visst vore det härligt att slippa jobba och bara ägna sig åt att dricka thé och träna agility med en armé av Staffies?

Men att låta din partner försörja dig skapar ett ekonomiskt beroende som tär på relationen. Den konservativa modellen förutsätter att man har en man som behandlar en bra. Vilket tyvärr inte alltid är fallet och det är riktigt svårt att lämna en man som misshandlar dig om du dessutom ör ekonomiskt beroende. Baksidan av konservatismens hemmafruideal, är att den gör det mycket lättare för män att misshandla sina fruar och komma undan med det. Ju rikare du är, desto enklare blir det att dölja våldet. Om du bor i ett miljonprogram med tunna väggar kan en granne höra och ingripa. Men i Danderyd kan ingen höra dig skrika.

Konservatism kan skada dig och andra kvinnor i din närhet. Men vi måste ta dessa unga kvinnor som fått nog av ekorrhjulet på allvar. För om inte vi hade ett ohållbart arbetsklimat skulle KD inte kunna sälja in hemmafrudrömmarna till kvinnor som fått nog.

Vänstern i bred mening måste visa dessa kvinnor att vi har en annan lösning på deras problem. Om vi inte ska förlora en hel generation till högern måste vi visa att ekonomisk demokrati och omfördelning av resurser är lösningen.  En lösning som innebär att de inte behöver göra sig beroende av ett stolpskott till man eller ge upp aborträtten.

För något säger mig att om vi hade säg 6 timmars arbetsdag, rimliga löner, fast jobb som norm och en fungerande vård – så skulle inte kvinnor ur min generation se hemmafrulivet som den enda vägen ut ur ekorrhjulet.

Om Ikea kassar och QX.

maj24

Ikea har släppt en kasse med Pride-färgerna. Inte ett öre av den försäljningen går till en organisation som kämpar för att våra rättigheter.

Det är pink washing så det skriker om det. Att ett multinationellt företag inte bryr sig om oss är inte konstigt. Företag är inte din kompis och kändisar är inte revolutionärer.

Men att de ska profitera på symbolen som våra syskon burit när de kämpat för sina liv under Stonewall – det är bland de konstigaste jag sett.

För många är det mycket lättare att vara ute nu än för trettio år sedan. Men detta innebär inte att företag ska profitera på kampen som varit och kampen som återstår.

Jag blir inte hjälpt av att IKEA trycker upp en skitful plastpåse i mitt face lagom till Pride. Däremot skulle det hjälpa om IKEA avvecklade hela sin verksamhet och använde återstående pengar till att tex bygga en psykologmottagning för Hbtq personer. Om den var gratis skulle dessutom de allra mest utsatta i våra communities ha råd att gå dit. Trauma från fattigdom och homofobt / transfobt våld går liksom inte över av sig själv.

Men det kan vara riktigt svårt att hitta en psykolog som verkligen har kompetensen.

Men det sker även mycket pink washing inom communities, tex att IKEA kassen hyllades i QX. QX är en tidning som är bra på många sätt. Men ibland undrar jag om inte den är skriven för och av Tomas Tobé. Dvs gaykillar med mycket pengar som röstar borgerligt.

Jag kan förstå glädjen i nytt Pride merch, men om pengarna inte går till en HBTQ organisation – är det inte Pride merch. Det är IKEA som vill profitera på vårt Pride Merch.

Pink washing kommer skada oss i längden.

Ju fler företag som profiterar på oss, desto osynligare blir vi. Vår kamp för att älska, finnas utan att dö och spränga kärnfamiljen i luften. Kommer reduceras till buzzwords som ”mångfald”.  Vår kamp är inte ditt medel för marketing.

Om Murar och basic Mänskliga Rättigheter

maj22

Det rekommenderas inte att läsa journalistik när man är stressad. Men jag gör det ändå.

Jag blir mer hjälpt att ta del av andra människors tankar än målarböcker, ätstörningsthé och Yoga.

Det ger mig hopp om att det finns människor som fortfarande orkar skriva ned sina tankar. Trots det hårda debattklimatet och en allt mer extrem marknadsfundamentalism som prioriterar profit framför människors behov. Du ska inte tro att din medicin finns på Apoteket, men vi har alltid godis, bantningsmedel och någon jävla grön smoothie.

I Expressen skrev Joel Haldorff artikeln ”Även Kristdemokraterna har övergett godheten”. * Även om KD s kvinnofientliga, anti-fackliga och rasistiska politik känns föga förvånande ( solidaritet aldrig varit fd Alliansens signum).  Så ringar texten in något väldigt viktigt om det nuvarande politiska klimatet:

Om du vill att ALLA ska ha en rimlig levnadsstandard framstår du som löjlig. Skit i FNs Barnkonvention om att barn har rätt till sina föräldrar. Testa hellre att neka barn som flytt krig familjeåterförening. Det är mycket mer socialt acceptabelt.

”Vi lever i tvärvändningarnas tid, där pendeln kan svänga med sekundvisarens hastighet. Det moraliska språk som präglat offentligheten, och som skapat såväl civilitet som civilisation, är på väg att urholkas. Ord om mänskliga rättigheter och allas lika värde väger numera ingenting i debatten: de viftas bort, eller – ännu värre – skrattas bort”.

Precis så Joel. Vi har kommit till en punkt där politiken som kränker mänskliga rättigheter framstår som det enda realistiska alternativet. Problemet är bara att ju mer vi jagar papperslösa, fattiga och sjuka. Desto mindre hållbart samhälle får vi. Det är inte realistiskt att gång på gång kränka mänskliga rättigheter och förvänta sig att folket fortfarande står på ens sida. Det kommer sluta med upplopp. Inte ens militärdiktaturer är immuna mot folkligt upplopp.

Dessutom är det mycket orealistiskt att anpassa agendan efter den rikaste procenten av befolkningen. De nuvarande hårda tongångarna har lett till utförsäkringar, bostadsbrist (om man inte är skitrik) och att homosexuella tvångsutvisas till länder där de sannolikt kommer möta döden. Allt detta för att man ville tävla om vem som kunde framstå som tuffast och bygga den högsta muren.

Riv ned murarna, sluta lek herre på täppan och utforma en politik som gör att människor faktiskt orkar leva.

*https://www.expressen.se/kultur/vet-kdu-vad-ordet-lidande-betyder/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=twitter&social=twtr

Vänsterextremister behövs mer än någonsin

maj19

Det är tydligen extremt att vilja att folk ska ha en skälig levnadsstandard.

Så fort man påtalar faktumet att Sverige har enorma klassklyftor som inte kan åtgärdas med marknadshyror och entrepenörer, är det som om folk får kortslutning i hjärnan.

Det går liksom inte in i vissa människor att arbetslösheten inte kommer minska genom sk ”enkla jobb” (läs: slavjobb utan lön) och otrygga anställningsvillkor.

När till och med sossarna går med på att inskränka strejkrätten (läs: i princip ta bort den), är vi illa ute.

För det betyder att högern äntligen fått sätta standarden för den politik som ska föras i det här landet. Ju mer högern pratar om ”vänsterextremister”, desto mer ses det normala som att aktivt föra en politik som skadas knegarkvinnor

Då behöver vi alla sk ”vänsterextremister” vi kan uppbåda. Vänsterpartisterna, Syndikalisterna, Antifa och Allt åt Alla.

Vi behöver fackföreningarna och de behöver oss för att kunna ta till stridsrätter när det behövs.

Vad är en Antifa t-shirt jämfört med vissa SD politikers  kopplingar till vit makt rörelsen ?

Inte en skandal av järnrörsproportioner.

Har KD tvingats ta avstånd från Lars Adaktusson som går på konferenser om sk omvändningsläger för homosexuella?

Nej.

Att en KD-politiker rör sig i kristna homofoba miljöer med kopplingar till extremhögern skiter folk i. Men om någon på din affisch har en t-shirt från en organisation som kämpar mot facister, då jävlar.

Vad de bekymrade lagom liberalerna inte förstår är att drastiska lägen kräver drastiska metoder.

Sverige är ett EXTREMT klassamhälle och de sociala skyddsnäten som tidigare generationer byggt upp håller på att falla sönder. Då räcker det inte med att stoppa huvudet i sanden och tänka:

”Äh marknaden kommer ordna det”.

Vi behöver de sk ”vänsterextremisterna” , om vi ska ha någon chans att vända trenden och ge folk ett värdigt liv.

Ekonomisk demokrati och en rättvis omfördelning av jordens resurser är vad som krävs. Problemen vi ser idag med klimatet, ökad psykisk ohälsa bland unga etc. Har till stor del orsakats utav en alltför hård nyliberal politik som drabbar de fattiga allra värst.

Även den sk ”anständiga högern” och gigekonomin har gjort sitt för att normalisera SD och allehanda facister. Jag tror inte att folk skulle radikaliseras så pass mycket om:

  1. De faktiskt hade ett jobb att gå till och en fungerande vårdcentral. Vit makt rörelser ger sig alltid på folk i utanförskap för att de är lätta att rekrytera.
  2. Politiker inte normaliserade partier med kopplingar till vit makt rörelsen.
  3. Det fanns bättre hjälp och mer lättillgänglig information om hur radikalisering inom vit makt rörelsen fungerar. Då skulle fler människor kunna lämna nazistiska terror grupper innan det går så långt att de brukar våld.

Om det är extremt att vilka att folk ska ha ett bra liv oavsett klasstillhörighet, ja då är jag vänsterextremist. Vi kan inte fortsätta på det sätt som vi gör nu. Vi behöver ta tillbaks välfärden och omfördela resurser om vi ska ha en chans att ge ALLA människor ett drägligt liv.

Om Vapen och Svaghetsförakt

maj14

Jag försökte skriva något vitsigt om hur orolig jag är för att vår tid blir allt mer lik 1930-talet.
Tyvärr fastnade skrattet i halsen.
Det går liksom inte att skratta åt att den ”anständiga högern”, vill lösa sociala problem i förorten genom att sätta in militären.
Högens föreslagna lösning är ungefär lika logiskt som Bolsanaros förslag att få stopp på det dödliga våldet i favelorna genom att ge enskilda medborgare tillgång till vapen.**
Att sätta in fler vapen i omlopp i förorten kommer inte att minska de bakomliggande orsakerna till kriminalitet:

Fattigdom, Segregation och Sociala Skyddsnät som inte finns där när människor behöver dem som allra mest.

Människor går i regel inte och blir kriminella för att de har tråkigt en vanlig fredagkväll, det är oftast resultatet av att man inte ser någon annan utväg.
Självklart måste folk få sona för sina brott, men om man ska minska kriminalitet på sikt så gäller det att förebygga arbetslöshet, utanförskap etc.
Helt enkelt: Se till att folk får ett drägligt liv så de slipper sälja knark från början.
Även om förslaget om att sätta in militären i förorten känns extremt, så är det inte konstigt att de läggs fram just nu.
Vi lever i en tid där det är mer kontroversiellt att vara sjukskriven än att vara skattesmitare. Behöver du sjukersättning möts du med misstänksamhet, övervakning och bestraffning.
Du ses som en belastning för samhället som behöver disciplinära åtgärder som indragen sjukpenning, stå på Myrornas lager för att få ut Soc (trots att du är sjuk och borde ligga hemma) och konstant ifrågasättning som tär på ditt psyke.
Är du en rik framgångsrik kvinna med smutsiga parkettgolv kan du däremot få avdrag (läs:bidrag) för att en underbetald knegarkvinna ska tvätta dem.
Vi har kommit till en punkt där ”svag” och ”sjuk” är det värsta man kan vara. Behöver du hjälp så kan du glömma att du får det eftersom att det alltid är någon annans ansvar. Oklart vem denna ”någon” är, men hen är i varje fall aldrig tillgänglig.

I Sverige hatar vi helt enkelt sjuka, missbrukare, fattiga och alla som på något sätt behöver hjälp från samhället. Med detta i åtanke är det inte konstigt att det kommer up förslag om att sätta in militären i förorten.
Det är helt enkelt en förlängning av ett redan existerande svaghetsförakt kombinerat med lite sedvanlig rasism.

Istället för att inse att komplexa problem kräver långsiktiga och kontinuerliga lösningar, så vill man ha en enkel lösning på ett komplicerat problem. Det passar helt enkelt bättre i dagens hetsiga medielandskap att komma med en slagkraftig lösning som egentligen inte gör livet bättre för de som bor i förorterna.
Det spelar egentligen ingen roll, det viktigaste är att det låter slagkraftigt så man framstår som en stark ledare. Detta tror jag på sikt kan bli en grogrund för ökad facism.

Walter Benjamin pratade om hur facism kan beskrivas som en ”estetisk politik” eftersom att den reducerar politiken till uppvisningar av parader, vapen, den starke ledaren och nationens våldskapital. Det blir med andra ord viktigare att visa upp en stark och tjusig militär än att medborgarna har mat.
Jag medger att vi inte riktigt är där än.
Men att det politiska samtalet i allt större utsträckning ska handla om vem som kan vara mest auktoritär, hård, slagkraftig och sträng – kan vara början på något mycket värre.

** Skrev mer om utvecklingen i Brasilien här: https://ginatomic.blog.se/den-okanda-hasten-fran-troja/